hunduppfödare - vadå ansvar?!

En av mina klienter har köpt en hund från en kennel, och den var ca 4 månader när de köpte den. Det är väl inget konstigt med det, eller?

Det skulle inte vara det om det inte vore för det faktum att hunden är rädd för allt utom sin matte, sin husse och sin hemmiljö.
Hunden skäller på det mesta, människor, hundar, cyklar..... Den försöker gärna nafsa efter de människor den stöter på, då den är livrädd för alla den inte känner.
Den kan inte heller umgås med andra hundar, då den är osäker och rädd för dem också.
Ägarna är förstås ledsna och oroliga och undrar hur de skall få rätt på denna underbara hund, som är så snäll och tillgiven gentemot dem.
När vi samtalar frågar jag naturligtvis om de haft kontakt med uppfödaren, och ja, det har de ju. Jag frågar då givetvis vad denne uppfödare har givit dem för råd och hjälp i denna svåra situation, och det framkommer att rådet de fått varit att "ta i hårdare" med hunden, så skulle det bli bättre. Vad "ta i hårdare" betyder en ju en tolkningsfråga men för mig betyder det att vara sträng mot hunden, att bestraffa den och tillrättavisa den på ett sätt som ofta innebär fysiskt våld eller skrämmande handlingar.
Hur detta "hårda" sätt skulle hjälpa denna livrädda hund att vara mindre rädd och kunna tackla livet utan rädsla, är för mig en gåta.
Under samtalet frågar jag även hur pass miljötränad valpen blivit och hur den socialiserats med människor och främmande hundar under sin tid på kenneln. Ägarna är inte så säkra och tror själva att det inte varit någon nämvärd varken miljöträning eller socialiseringsträning för valpen, däremot har den blivit "lite mobbad av övriga hundar" trodde uppfödaren, men vad denne baserat detta på, vet ingen.
Det är redan länge känt att valpens första tid hos uppfödaren är oerhört viktig, och att det ligger ett stort ansvar på en uppfödare att miljöträna och att socialisera sina valpar, så att de kan tackla ett liv i stora vida världen. Speciellt när valpen inte blir såld med en gång utan blir kvar en längre tid, är det jätteviktigt att den får tränas med tanke på att den skall klara av miljön hos sin nya familj, när den väl blir såld.
Detta är inte den första hund som jag träffar på, som har lämnat en skyddad kennelmiljö utan varken miljöträning eller socialiseringsträning och som får enorma problem med att kunna tackla en tillvaro som består av nya miljöer, nya och främmande människor och främmande hundar.
Tillhör hunden desutom inte den modigaste i valpkullen utan kanske redan från början är lite blyg och osäker, då kan följden bli precis så katastrofal som i detta fallet, nämligen en valp som inte klarar av omvärlden och som blir så stressad att den blir i stort sett omöjlig att ha att göra med.
Även jag vet att det finns mer eller mindre seriösa hunduppfödare och jag funderar över om det handlar om ren okunskap om hur hundar lär sig att hantera sin omgivning eller om det enbart handlar om att tjäna pengar på att sälja valpar till intet ont anande köpare, eller ännu värre bådadelarna.
Det visar bara hur viktigt det är att ha bra koll på den uppfödare man väljer att köpa valp av. En seriös uppfödare skall ställa krav på den som köper deras valpar och de skall ställa upp när det krisar, och finnas till hands även efter valpköpet.
Och naturligtvis skall valparna vistas inomhus hos uppfödaren i dennes hem med allt vad det innebär av ljud, dofter och aktiviteter och inte ute i någon hundgård eller uthus. De skall träffa på många olika snälla människor under sin tid hos uppfödaren och de skall vistas bland trevliga, trygga och sociala hundar för att genom allt detta få EN POSITIV UPPLEVELSE AV DET SOM KALLAS VÄRLDEN.
Är det kört för denna lilla stressade hund nu?
Nej, givetvis är det inte kört, men det kommer att krävas tid, engagemang och uthållighet för att kunna träna den till att lära sig att världen inte är farlig utan att det är helt ok. att bo i den.