Vinsten med att lära hunden roliga tricks & vem är perfekt

Något jag funderat mycket på senaste tiden är hur vi bemöter våra hundar när de inte gör som vi säger.
Samhällets normer säger att om en hund inte gör som vi säger, då är den olydig.
Olydig, låter så himla negativt, det låter illa, helt enkelt. Att vara lydig, att göra som man blir tillsagd, det har många av oss fått lära oss som små, det är bra.
Det är likadant med hundar, en lydig hund är en bra hund och en olydig hund är mindre bra.
Jag erkänner - jag har en olydig hund.
När jag o Bella är ute, är hon ofta lös, det fungerar för det mesta, men ibland, blir hon jättebusig.
Antingen får hon syn på något tex. en igelkotte eller så får hon helt enkelt för sig att springa åt ett helt annat håll, än mitt.
Kallar jag på henne, kan hon titta på mig och säga, jag ser dig o jag hör dig, men just nu struntar jag i det.
Några gånger har jag blivit arg, men det har jag slutat med, det hjälper ju inte ändå.

Vilken hund vill komma till en arg matte?
Jag har börjat bemöta det på ett annat sätt.
Både jag o Bella gillar klickerträning, och vi har tränat på en del tricks, som att snurra runt, gå zickzack mellan mina ben när jag går, eller att springa mellan mina ben och sätta sig vid sidan.
Jag har kommit på att när hon blir busig, och inte vill lyssna på mina vanliga signaler, då ber jag henne om ett tricks istället.
Och vet ni vad, då glömmer hon bort att det var olydig hon skulle vara, då kommer hon som ett spjut och bjuder på de tricks som hon lärt sig. Och då måste jag ju belöna henne för det, och allt är frid o fröjd.

Alla hundar är olika.
Jag kan inte jämföra Bella med min gamla Tessi, som var så himla lydig och nästan alltid gjorde som jag bad henne om. Vad Tessi inte kunde däremot, var att kunna kommunicera lugnt och fint med andra hundar, och det är Bella fantastisk på.
Vad jag vill komma till är att varje hund är UNIK.
Varje hund har sina unika egenskaper, både positiva och negativa (för oss), och det handlar om att inte reta sig på hundens svaga sidor utan att glädjas åt de starka.
Man får göra som med sina medmänniskor, man får acceptera varandra som man är, med både bra och mindre bra sidor.

För vem är perfekt egentligen????
Är du perfekt?
Är jag perfekt? Ånej.
Är din hund perfekt?
Är Bella perfekt?
Ja, jag börjar nog inse att hon är helt perfekt. Perfekt busig, perfekt snäll o rar och alldeles perfekt för mig.

För att förtydliga mig:
Jag menar inte att man skall strunta i att träna sin hund och bara slå sig till ro med det som är, naturligtvis kan man förbättra de egenskaper hos hunden som man upplever som svaga. Genom positiv och tydlig träning kan man uträtta mirakler!