Sitter i sängen och tycker synd om mig själv. Inte så smart, men efter 10 dagars snörvlande, heshet, feber och ledvärk som jag trodde var på väg att försvinna är jag så himla less.
Istället för att bli frisk blev jag sämre med ont i halsen och feber igen. Känns som ett nystan med taggtråd i halsen, och varje gång jag sväljer kan jag gråta.
Många av oss jobbar fast vi är sjuka, kallas visst för sjuknärvaro, eftersom vi inte har någon vikarie som kan hoppa in, och vi vet att det som vi ställer in eller avbokar, det får vi boka in med mer eller mindre ansträngningar längre fram.
Jag hatar att ställa in ett kurstillfälle eller att avboka en klient, så naturligtvis gör jag det endast när jag inte kan fungera alls, vilket inte heller är så smart kanske. Man borde lyssna mer till sin kropp, säger kroppen att nu är jag sjuk och orkar inte, så är det nog så, och då är det säkert dumt att jobba istället.
Fick ställa in kursen idag och det känns jättetrist. Försöker nu att ta hand om mig, vila, dricka, ta smärtstillande och febernedsättande och inte oroa mig en massa. Får ta en dag i sänder och nöja mig med det.
MIna hundar är guldklimpar, kommer med jämna mellanrum och kollar läget med svansvift och blöt puss.
Har naturligtvis dåligt samvete för dem också nu när jag knappt orkar gå ut, än mindre träna med dem.
Då får det bli snabbvarianten på motion och aktivering - ut med dem i trädgården, där springer de och jagar varandra för att få ut överskottsenergin och sedan avslutar vi med leta godis för att näsan och hjärnan skall få sitt. Som sagt snabbvarianten var det, eller akutvarianten kanske är ett bättre ord, för det är inte något jag rekommenderar annat än i akutsituationer.
Nu skall jag sova en stund, kroppen vill det och det är nog bäst att lyssna på den.
Om någon undrar vad bilden föreställer, är det ett förkylningsvirus.
Att något så vackert kan vara så himla plågsamt, det är för mig en gåta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar