torsdag 16 augusti 2012

Det här med AVSTÅND....

Idag bara måste jag skriva om det här med avstånd.
Jag menar det avstånd som din hund behöver till  omgivningen, för att kunna vara avslappnad och känna sig trygg och lugn. Låter inte särskilt märkvärdigt, låter riktigt självklart, kan man tycka.
Men ändå ser jag gång på gång hundar som måste reagera ibland högljutt, för att deras husse eller matte inte skapat tillräckligt med avstånd till det, de möter på sin väg.
Ett exempel: lilla Fido känner sig inte riktigt trygg när han måste passera större hundar som ibland stirrar på honom. Han vill gärna hålla minst 5 meters avstånd till dem, för att kunna känna sig avslappnad och trygg.
Matte tycker att Fido är lite jobbig när han skäller på mötande stora hundar, men hon tycker ändå att "det skall han klara". Fido klarar det inte, han skäller på de mötande hundarna, för att tala om att de skall flytta sig.
Fido har egentligen inga större problem med andra hundar, bara han får lite "space" runt omkring sig.
För honom hade det varit jätteskönt ifall matte tog en båge runt den mötande större hunden, och på så sätt skapade  lite avstånd, så att Fido kunde känna sig säkrare och slapp skälla varje gång.
Matte kan även belöna Fido, varje gång de möter en hund han inte känner sig bekväm med, så att Fido, så småningom börjar associera mötande stora hundar med något positivt istället. Även om man väljer att träna så här, är rätt avstånd viktig för att resultatet skall bli bra.

Alla levande varelser har ett "space" runt omkring sig som är mer eller mindre privat. Dit vill vi inte släppa in någon vi inte känner. De vi känner väl och som vi tycker om är välkomna, men inte de vi inte känner eller som vi inte gillar. Det är därför vi sätter oss på ett helt ledigt säte på bussen, istället för att sätta oss bredvid den ensamma killen som läser tidningen. Vi vill inte släppa in okända i vårt privata space. Inget konstigt med det.
Men våra hundar tvingas gång på gång, säga ifrån, därför att främmande hundar kommer för nära, in i deras privata space.
Hur stort detta space är, varierar från hund till hund, och lite också från situation till situation.
Är hunden lös och själv kan bestämma när den vill gå ifrån, kan den mycket lättare acceptera närmare intrång, men är hunden i koppel eller på främmande mark, där den inte har möjlighet att gå ifrån, ja, då accepterar den mycket mindre intrång i sin privata sfär, och är mycket snabbare med att reagera på den mötande hunden eller annat som dyker upp.
Är hunden uppvarvad eller rent av stressad, är toleransen ytterligare mindre för närhet från främmande.

Miljön på våra hundkurser, är typiska exempel, där våra hundar får tåla hemskt mycket mera än vad de egentligen klarar av.
De är kopplade, de är på främmande mark, de är lite uppvarvade/stressade och det finns många för dem okända hundar runtomkring(med okända hundar menar jag hundar som de inte träffar dagligen och som de inte känner väl sedan tidigare).
Ett exempel från en kurs häromdagen: matte står med sin hund och pratar med mig. Hennes hund är jätteduktig till en början, tittar intresserat på andra hundar som går förbi, och då är det ändå lite avstånd till de andra. Jag tipsar om att det är en mycket bra investering för framtiden att belöna hunden, varje gång en annan hund dyker upp och hunden bara nöjer sig med att titta på den, lugnt och tyst.
Jag förklarar att det är dumt att vänta på att hunden först skall börja skälla eller dra i kopplet, för att därefter börja agera med att försöka tysta honom.
Det är alltid dumt att ge hunden tillfälle att först göra fel, för att därefter försöka rätta till felet.
Det allra bästa är alltid att inte ge hunden en chans att göra fel, utan att se till att den gör rätt redan från början.
Skall också tillägga att hunden ifråga är en unghund, och bara det gör att det många gånger finns hemskt många orsaker till att hålla avstånd till andra hundar.
Tonårshundar har en tendens till att komma in i osäkerhetsperioder gentemot andra hundar, och där är avstånd A och O, för att behålla lugnet och för att kunna lära in ett beteende man vill ha, tex. titta lugnt på andra hundar istället för att skälla på andra hundar.
När jag sedan går vidare till andra kursdeltagare, ser jag att matte slarvar med att hålla lagom avstånd, och med att belöna när hunden är lugn och hunden blir alltmer reaktiv, dvs. det sista jag ser innan de ger sig av hemåt, är att hunden står på två ben och skäller på de hundar som kommer för nära honom.
Tråkigt för hunden, tycker jag, därför att det sista han får med sig hem från kursen, är stressen och obehaget. Så skall det inte behöva vara.
En himla bra hjälp för mattar och hussar med hundar som behöver lite mera space, är projektet GULA HUNDEN. Det går helt enkelt ut på att sätta ett gult band i hundens koppel, och på det sättet tala om för omgivningen att just denna hund behöver lite mera space runt sig för att kunna behålla sitt lugn. Anledningen kan var att hunden blir hysteriskt glad, att den är osäker på andra hundar och vill närma sig i sin egen takt, eller kanske hunden nyligen har blivit opererad och inte kan ha nära umgänge med andra hundar tills såret har läkt.
Det är också en påminnelse för matte och husse, därför att många egentligen vet allt detta, men glömmer bort hur viktigt det här med avstånd är för hundarna.

Det är viktigt att både den som håller i kopplet, men också omgivningen tar hänsyn till hundens privata space. At helt enkelt fråga mötande hundar och deras människor om det är ok att hälsa, så man inte bara släpper fram sin hund.

Så hjälp din hund genom att hålla det avstånd som just din hund behöver, för att kunna vara avslappnad och  känna sig trygg.
Hundar är olika, och också beroende på hur situationen är som jag skrev tidigare, vissa gillar närkontakt med alla, andra vill närma sig okända i sin egen takt, och andra vill helst inte ha okända in i sitt eget space.

Hjälp din hund att kunna känna sig trygg och lugn - håll det avstånd som just din hund behöver!


fredag 10 augusti 2012

Hundmöten...

...pest eller kolera?

Jag träffar många hundar som skäller på oss när vi möter dem. Det är både stora och mindre hundar som gör så, och det jag också ser är att den som håller i kopplet ser mindre eller mer stressad ut.
Det är jobbigt, jag vet. Jag har också haft hund med med dessa problem, och det var inte kul.
En mindre hund är lättare att hålla tillbaka, även om den skäller, en större hund upplevs många gånger som jobbigare, då den är stark och ibland även gör utfall mot den mötande hunden.
Det man kanske glömmer bort är att det är inte bara husse/matte som blir stressad och tycker att det är jobbigt - hunden upplever också obehag och stressnivån stiger varje gång det händer.
I längden kan en hund med sådana problem gå omkring med ständigt förhöjda stressnivåer, som gör att den lättare reagerar för varje gång man får ett hundmöte. Det blir lätt en ondcirkel, tyvärr.
Det blir även snabbt en vana, då hundar är vanedjur och lätt upprepar det de gör dagligen.
Hundägarens stressnivå, och frustration över att inte veta hur man skall göra, påverkar givetvis hunden.
en stressad och irriterad/frustrerad matte eller husse, är inget vidare bra stöd för hunden just då.

Den 25 september börjar nästa hundmöteskurs hos oss på Hundharmoni.
Den är till för hussar och mattar och vovvar som har svårt med lugna hundmöten.
Under lugna och ordnade former går vi igenom orsakerna till varför det kan ha blivit som det blivit, du får praktiska verktyg att använda vid era hundmöten och vi tränar i grupp i hur man använder sig av det vi gått igenom.
Många av dem som redan gått hundmöteskursen vittnar om att de blivit mycket tryggare, nu när de vet vad de skall göra, och det har alltid en lugnande effekt på hunden.
Trygg matte/husse ger oftast också en trygg hund.

Har Du som läser detta bekymmer vid hundmöten, tveka inte, gå in på hemsidan och anmäl dig bums.
Eller Du kanske vill dela detta vidare till någon som du känner i din närhet som kan bli hjälpt av kursen.

onsdag 8 augusti 2012

Den bästa tid är nu...

tycker iallafall jag.
Sommarens kurser har varit så himla roliga och härliga, jag har njutit av varje sekund.
Jag har haft en klickerkurs med 5 vetgiriga och duktiga hundägare som velat lära sig mera om klickerträningens grunder. De och deras hundar har varit fantastiska och lärt sig massor. Ibland är det dock så att hundarna lär sig fortare än vi, så har det varit med mig och mina hundar flera gånger, när jag själv varit på kurs. Kommer ihåg med Bella förra sommaren, när hon gjorde allting rätt blixtsnabbt och jag själv stod där och fumlade med klickern, minst 20 sekunder för sent:))

Tränar på tasstarget, och det går riktigt bra!
Fri shejping in i lådan, går snabbt och lätt.
Vi kedjar ihop på slutet, häftigt!


Har också haft en lösträningskurs igång, med nytt koncept för i år. Började med två kurstillfällen, där vi gick igenom grunderna och sedan hade vi ett uppehåll på 4 veckor, där deltagarna fick tillfälle att träna in inkallningen utan störningar, så att det verkligen satt. Sista kurstillfället, hade vi häromdagen och den ägnade vi åt störningsträning, där vi jobbade med att lära hundarna att välja rätt. Att helt enkelt välja bort annat skojigt och intressant för att istället komma när de hörde sin inkallningssignal.
Det var en ren fröjd att se hur hundarna lyssnade på sin inkallningssignal, även när någon annan person stod och lockade med godis och annat skoj.
Efteråt var jag helt hög av lycka, över att få vara med och bidra till hundarnas och mattarnas/hussarnas härliga och nyttiga utveckling.

Jag säger det igen, med risk för att vara tjatig - jag har världens bästa jobb!

                          Om nu inte detta filmklippet ser ok ut, beror det på lite
                          tekniska problem jag haft. Hoppas, hoppas!