måndag 8 oktober 2012

Låt hundarna få prata ifred!!!

Vi människor har vårt eget språk, som för det mesta är verbalt dvs. vi pratar oftast när vi kommunicerar med varandra. Det är viktigt för oss att få göra oss förstådda, att få förklara för andra hur vi tänker och varför. Det är även viktigt att få höra andras synpunkter och deras upplevelser om saker o ting. Vi hade inte velat vara utan vår förmåga att kunna göra oss förstådda och att förstå varandra, det skapar starka band och skapar gemenskap. Tänk bara på hur det känns att komma till ett främmande land där man inte förstår ett skvatt av vad människorna säger, hur utanför man känner sig, utanför och lite isolerad faktiskt.

Förmågan att kommunicera är jätteviktig även för våra hundar, av precis samma orsak som för oss. För att tala om för andra hur man känner och för att förstå andras åsikter. För att skapa band och gemenskap med andra, samt för att lösa konflikter på ett fredligt sätt.
Det som skiljer oss människor från hundarna är väl hur vi kommunicerar, vi människor mest med ord, hundarna mest med kroppsspråket och med olika ljud.

Varför är det då så svårt för hundägare att låta hundarna få kommunicera ifred med varandra?
Jag vet inte hur många gånger jag har sett hundägare säga nej eller banna sina hundar när den egna hunden pratat med någon annan hund. Pratat genom att tex. nos i rumpan eller morra. Det är ofta dessa saker som människor har mest svårt för, och i båda fallen tror jag att i brist på kunskap så känner de sig lite pinsamma när deras hund gör så.

Har man valt att leva sitt liv med hund, är det viktigt att lära sig hur hundarna kommunicerar med varandra, och att låta dem få göra det ifred. Det finns ingenting pinsamt med att ens hund luktar en annan i rumpan, för så gör hundar när de vill lära känna den andra lite mer och är nyfiken. Om den andra hunden inte vill bli luktad i rumpan, kommer den att tala om det och gå undan, och det är det kommunikationen handlar om. Att ge och ta emot meddelanden.

När det gäller morrandet hos hundar, är det ingenting som är så missförstått som det.
Tror jag har skrivit ett blogginlägg om det redan, men vi tar det en gång till:

En hund som morrar är inte farlig!
En hund som morrar vill oftast inte slåss/ eller bitas!

En hund som morrar, har något att tala om för andra, och allra oftast betyder det - gå undan, jag tycker att du är jobbig!
En hund som morrar, är en fullt normal hund, som använder sitt språk för att få fram ett meddelande till sin omgivning, och den förväntar sig att bli respekterad och lyssnad på.

Hundar har olika signalsystem och två av dessa är:
- Avståndsminskande signaler som de använder sig av när de vill komma närmare någon de tycker om.
- Avståndsökande signaler som de använder sig av när de tycker någon/något är hotfullt eller lite läskigt,  dvs. de vill öka avståndet dem emellan.

Att visa tänderna och att morra är avståndsökande signaler som hunden visar, när den vill att det/den läskiga går därifrån. Det betyder alltså inte, kom hit skall vi slåss!

När det gäller hundar som bor tillsammans under samma tak, ser man ofta hur de använder sig av avståndsökande signaler när de tex. har ett ben i munnen som de vill ha ifred. De visar tänderna, hjälper inte det, så morrar de och stirrar på den andra, och omedelbart går den andra undan, för den förstår signalen. Allt går mycket snabbt och det blir ingen konflikt.
Jag blandar mig aldrig i mina hundars prat, för det klarar de av helt på egen tass. Det är oerhört fascinerande att se hur de med mindre och mindre signaler gör sig förstådda sinsemellan.

För att hundarna skall bli duktiga på kommunikation och konfliktlösning måste de få många möjligheter att få träna på att prata ifred med varandra.
Den ena morrar, och den andra går undan, svårare än så är det inte. Hundarna måste lära sig att få morra och bli förstådda, likväl som de måste få lära sig att bli morrade åt, och att då gå undan.

Hundar som inte får lära sig detta, blir socialt handikappade och  får svårt att möta andra hundar under lugna och trevliga former.

Det jag ser ganska ofta, och som gör mig så himla ledsen är hundar som möts, den ena lite osäker och som då givetvis morrar, för att berätta för den andra att gå undan lite, och DÅ FÅR DEN SKÄLL AV SIN MATTE ELLER HUSSE.
Hur skall en hund kunna bli mera säker i ett möte när den blir bannad helt orättvist och helt i onödan?
Det blir den inte, utan det skapar bara ännu mera osäkerhet hos den. Osäkerhet mot den mötande hunden men också osäkerhet gentemot sin ägare, som bannar den för att den gör något helt korrekt, nämligen talar om vad den känner.

Vi skapar i mångt och mycket de hundar vi uppfostrar och lever med, och genom att inte lära oss hur hundar kommunicerar, skapar vi många onödiga problem för hundarna.
Problem iform av osäkra och rädda hundar, som ibland faktiskt blir tvungna att bita ifrån, när ingen vill lyssna på dem.

Det behöver inte vara så!
Läs böcker, träffa andra hundar och hundägäre och framför allt låt din hund få träffa många trevliga hundar som den kan kommunicera med, under lugna och stressfria former, så att den blir duktig på att prata med andra hundar och tänk på att inte föra över din egen rädsla och osäkerhet på din hund.
Den behöver en trygg och säker matte/husse som kan vägleda den genom livet, och som behandlar den rättvist och kärleksfullt.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar