torsdag 29 november 2012

Vitsen med en ...

... blogg är ju att skriva i den regelbundet.
Här har jag lite dåligt samvete, det medger jag. Kurser och aktiviteter skall planeras, skall hålla mina egna kurser, skall träffa hundägare med sina hundar för enskild träning, utbildar nya instruktörer och umgås med mina egna hundar iform av träning och promenader. Alltså, bloggen är den av mina aktiviteter som får stryka på foten, tyvärr. Mitt samvete gnager och jag tänker ofta att jag skall bli bättre på bloggandet, att få in det i dagliga rutinerna.

Dagens ämne blir:
Är klickerträning en bra metod för alla?

En sak som jag funderat över en hel del, då jag träffar många hundägare som är väldigt olika. Vissa är helt nybörjare på det här med hund, andra har hundvana men saknar träningsvana, andra vill ha en "lydig hund" men avsätter ingen tid till träningen sedan finns det de som är jättemotiverade och ambitiösa och som verkligen vill träna.
Jag själv har "fuskat" en hel del med klicker de senaste 10 åren. Både i egen träning och i mina kurser, men inte förrän de sista 3 åren kan jag säga att jag fått klämm på det hela, såpass att jag förstår principen och att jag med gott samvete kan säga att jag kan lära ut klickerträning.


Vad är då klickerträning?
Här råder lite olika meningar och en hel del missförstånd, tror jag. Jag kan använda en klicker, både när jag tränar med den traditionella metoden, där jag blandar korrigeringar (iform av nej, fy, ryck i kopplet och andra ord, som betyder - skärp dig, annars!!), men det är inte den metoden jag använder och kallar klickerträning.
Det finns en "äkta" klickerträning, och det är den jag anammar och använder mig av.
Det finns lite olika varianter av den med, men det finns 4 gemensamma byggstenar som avgör om det är äkta klickerträning eller inte, och det är:


1. Frivillighet - allt hunden skall prestera, allt som skall läras in skall vara 100% frivilligt från hundens sida. Ingen form av hot, eller förtäckt hot förekommer, som tex. skärp dig - annars!
Detta skapr en hund som inte är rädd för att göra fel. Den vågar prova många olika saker och förr eller senare (ofta förr) gör hunden rätt.

2. Användandet av en markör - vi använder en markör, som tidigare är inlärd, så att hunden förstår att när den hör ljudet av markören så betyder det "du har gjort rätt nu, belöningen kommer strax".
Fördelen med en markör är att det blir så himla tydligt för hunden, när den gjort rätt. Det är här klickern kommer in i bilden. Som markör kan man använda ett speciellt ord, en handsignal (ofta för döva hundar) och ett ljud tex. av en klicker.
Jag får ofta frågan på mina kurser, vad skillnaden är mellan att använda en ordmarkör och en klicker. Den stora skillnaden är att ljudet av klickern går direkt in i hundens hjärna, utan omvägar. Det gör träningen mycket tydlig och hunden förstår snabbt vad den skall göra.

3. Vi belönar det rätta beteendet. Vilket betyder att vi belönar direkt hunden gör rätt. Gör den "fel" lägger vi ingen energi på att tala om det för hunden, av den enda anlednigen att det inte hjälper hunden att förstå vad den skall göra.
Ta exemplet när vi skall åka taxi till ett ställe. Vi sätter oss inte i bilen ch talar om för chauffören vart vi INTE vill åka, det blir ju galet komplicerat. Det blir lättare att tala om vart vi VILL åka, eller hur?

4. Vi har fokus på det hunden gör, vilket betyder att vi inte funderar på vad hunden har i huvudet just nu. Vi tittar endast på det vi på förhand bestämt, hunden skall utföra. Det blir mycket mera konkret då. Skall jag lära min hund att sätta tassen på en låda, så är det det jag tittar på och jag funderar inte på hur hunden tänker eller på om hunden tycker jag är rolig eller inte. Fast det tycker ju hunden (att jag är rolig), när den blir belönad gång på gång:)


Att träna enligt denna metoden, kräver lite av en, givetvis, men det ger tusenfalt igen, det lovar jag.
Därför att hunden tycker det är så roligt att kunna träna och bli belönad, utan någon rädsla för att göra fel.
Därför att jag som tränare tycker det är roligt och utvecklande, när jag märker att både jag och hunden blir duktigare på det vi gör.
Därför att jag ser hur himmelskt snabbt hunden fattar det jag är ute efter, när jag klicker exakt, jämfört med den traditionella metoden, när jag "visar och berättar".
Därför att jag kan finslipa på detaljer i träningen, med precision när jag ser att hunden slarvar lite i vissa sekvenser.
Därför att jag med denna metoden också kan träna på sk problembeteenden hos hunden. Tex. utfall på promenaderna och rädsla och dåligt självförtroende.

Det finns givetvis även nackdelar med träningen, men den har mer att göra med att den som tränar inte klickar/belönar exakt på rätt tidpunkt, men den förmågan tränar man upp bara man vill.
Sedan är det vissa som inte riktigt kan fixa själva hanterandet av klickern. Det kräver ju lite av en fingerfärdighet att använda den, ge godisbelöningen och ibland att även hålla i kopplet.
Ibland har det faktiskt hänt att jag sagt åt någon hundägare att  strunta i klickern, och att använda ett ord istället som markör. Det funkar det med, även om det inte är riktigt lika effektivt.

Grejen är att det inte är själva KLICKERN som är den viktigaste ingrediensen, utan att man tränar enligt de fyra principerna som jag beskrivit ovan. Tränar man så, kommer man långt med sin hund, garanterat.
Hundar som tränat enligt denna metod en längre tid, blir det man kallar "klickerkloka" och de är ganska aktiva under träningen. Hundar som tränats enligt andra metoder, blir ofta ganska passiva, då de lärt sig att när de är passiva, då kommer det heller inga korrigeringar.
Vill man ha en passiv hund som aldrig vågar ta egna iniativ, då är nog inte klickerträningen en bra metod, att använda sig av.

Sedan är det ju så, att alla människor faktiskt inte är födda till att träna och förstå sin hund. Det är något jag ser med jämna mellanrum, på mina kurser och med de hundägare jag möter.
Som låten ni vet "alla vill till himlen men ingen vill ju dö".
Det är många som vill ha hund idag, men långt ifrån alla är bra hundägare/hundtränare.
Alla har inte "det" som kan vara lite svårt att definiera. "Det" för mig innebär att jag förstår min hund och kan möta dess speciella behov och att jag har ett genuint intresse för hundträning. Jag har även en förmåga att "läsa av" min hund och ser vad den tycker och känner i varje given stund.
Utan "det" hjälper det inte hur många kurser man går, eller hur bra kursledaren lär ut. Det är med det mesta här i världen, vi har olika förmågor och vi är bra på många olika saker, och det är precis som det ska vara. Men det innebär också att det ibland inte blir någon effektiv hundträning eller att oavsett vad hunden gör, så förstår hundägaren inte det som sker.
Oavsett vilken metod man använder, så blir hunden frustrerad när den inte förstår vad vi vill. När den blir det, så hittar den på andra saker att göra, eller struntar i alltihop och går och lägger sig. Det handlar det inte om att hunden trotsar, att den är dominant eller att klickerträningen är en dålig metod. Det handlar om att förbättra kommunikationen så att hunden förstår vad man menar.

Här skadar det inte med lite självrannsakan, iform av att kanske fråga sig själv:
Har jag rimligt med tid att avsätta för att träna min hund, så att den kan lära sig den vardagslydnaden som behövs?
Har jag det intresset som skall till för att kunna tillfredsställa min hunds behov iform av tillräckligt med promenader och att få springa lös, tillräckligt med stimulans iform av nosarbete, problemlösningar och inlärning, samt att få träffa och få umgås med andra hundar?

Tid och ett genuint intresse för hunden, det är ofrånkomligt viktiga ingredienser för att kunna lära den det vi önskar. Och beroende på hur relationen med hunden ser ut, är det olika saker vi vill lära våra hundar. Vissa vill kunna ha sin hund lös med en säker inkallning - ingen omöjlighet. Andra vill kunna möta andra hundar utan att hunden skäller och gormar - ingen omöjlighet. Sedan finns det de som vill lära hunden olika roliga trix, som man kan imponera på sina vänner med - ingen omöjlighet.

Som jag ser det - ingenting är omöjligt att lära sin hund!

Det handlar mest om att man är villig att använda en bra metod, och där är klickerträningen helt suverän, och att man har tålamodet och TIDEN och INTRESSET.

Blir Du intresserad av att lära dig det här med klickerträning?
Kom till Hundharmoni och gå en kurs hos oss, det är en bra början!