fredag 19 juli 2013

LEK!

Inom  hundträningsvärlden har det på de sista  5-6 åren blivit inne att hålla kurser i lekutveckling.
Lekutveckling - vad betyder det?
Det betyder helt enkelt att vi leker  med våra hundar och att vi utvecklar leken på så sätt att vi lär hunden att:
1. kunna leka på många olika platser ( många hundar kan bara leka hemma i vardagsrummet).
2. kunna släppa leksaken på signal ( när vi ber om det)
3. kunna gå från olika känslolägen som tex. jätteaktiv ( hunden går bananas) till lugn och fokuserad ( jag kan vänta på leksaken och jag kan fokusera på dig) från den ena stunden till den andra.
Alla dessa 3 saker är helt fantastiska, när hunden väl kan dem, därför att det betyder att vi kan använda leken, med eller utan leksak (ofta med leksak) för att kunna belöna våra hundar, men också för att kunna leka på ett mera kontrollerat sätt.

När jag gick min första instruktörsutbildning fick jag lära mig att det inte var bra att kampa med hunden (att leka dragkamp), och OM jag överhuvudtaget skulle göra det, skulle aldrig hunden få vinna kampen, utan jag var tvungen att ALLTID vara den som vann.
Anledningen var den vanliga (gäsp), att om hunden vann dragkampen skulle jag vara en dålig ledare (förlorare) och hunden skulle direkt få en chans att klättra i rang över mig (att de bara orkade, gäsp).

Senare när jag gick en annan utbildning fick jag lära mig att om jag lekte och härjade med min hund dvs kampade som en tokstolle, så skulle hunden min bli alltför stressad, så därför skulle jag undvika det.

Allt detta ledde till att jag inte vågade leka speciellt mycket med min dåvarande hund, min älskade schäfertik Tessi, utan jag gjorde annat med henne som att gå härliga skogspromenader och träna på lite olika tricks.

När jag så småningom adopterade mina utländska byrackor Bella (som inte längre finns med oss) och hennes bror Pinpon och sedermera Dina, började jag att mera aktivt leka med dem.

Pinpon var oerhört trasig när han kom till oss. Han lekte som en tok, och hade en väldigt stor leklust,  och vi misstänkte ofta att han hade någon form av ADHD diagnos. Om vi inte lekte med honom, lekte han med Bella eller när hon inte orkade mer, så lekte han med sig själv.

Jag hade inte någon större erfarenhet av att leka med mina hundar, men jag började ändå bli inspirerad av andra och så smått började jag att leka med Pinpon regelbundet. Han drog i ena änden och jag drog i andra änden. Han hade nog inte heller någon större erfarenhet av att leka med människor, så i början gjorde han det många hundar gör, tog sin leksak och sprang så långt ifrån mig som han kunde, så att jag inte skulle få en chans att ta hans grej ifrån honom.
Men jag gav mig inte, utan vi började leka mer och mer.
Vad hände, jo - när han märkte hur mycket roligare det var att leka med någon (mig) än bara med sig själv, började han att komma till mig med grejen i munnen, allt oftare och oftare.
Så småningom (idag) tycker han att det är så himla mycket roligare att leka med mig än med Dina, så han kommer ofta till mig med sin grej och så leker vi. Vi leker vilt och kampar rejält och HAR KUL.

När det gäller Dina, så var hon inte heller van vid att leka med människor, men vi har gjort likadant, vi leker ofta med en grej, och det går ganska vilt till. Hon drar och det gör jag med, hon morrar och vi härjar ganska vilt.

Ingen av mina hundar har en vanlig svensson-bakgrund. Båda kommer de från en traumatisk miljö, och var mer än normalt stressade när de kom till mig. Båda har lekt som gangstrar, härjat vilt och ganska tufft och det jag har kommit fram till ( och jag är säker) är att de använt leken som en terapi. 
En terapi för hela sina söndriga liv, och för att leka av sig sina sorger och bedrövelser och sin stress.
Och kanske för att få leka överhuvudtaget, för att de inte haft den möjligheten i sina tidigare liv. De har inte haft en normal barndom, och den tar de igen i leken. Ni som läser och som själva har eller har haft adopterade hundar, ni vet vad jag skriver om. Ni har sett det, eller hur?

Vad vill jag komma fram till egentligen?  Jo, det som jag lär ut i mina kurser. 

Leken är livsviktig! 

Leken bondar dvs jag och mina hundar har fått otroligt starka band till varandra mycket tack vare leken, band som jag aldrig haft med någon annan hund, som jag heller inte lekt med.

Leken skapar tillit!
Det innebär att mina hundar som inte litat helt och fullt på människor pga dåliga erfarenheter har lärt sig att mer eller mindre lita på mig till 100%. Tack vare leken.

Och jag vill också påstå att ingen av mina hundar har idag problem med vare sig ledarrollen, rangordningen eller stress.
Trots att vi härjar vilt dagligen och de vinner vår dragkamp vara och varannan gång. Vi brukar dra alla tre, vi turas om att vinna, och ibland är jag så ful att jag släpper och hejar på än den ena än den andra i kampen:)

Jag känner mig som en blind som har börjat se.
Se hur denna lek med mina hundar, har lett till saker som jag inte ens kunnat drömma om. Och så roligt vi har dessutom när vi leker och härjar!


I mina kurser lär även jag numer ut hur viktigt det är att leka med sin hund. Och inte bara att leka utan att använda leken i pedagogiskt syfte. I leken kan jag lära in Tack- släppa leksaken på signal. Jag kan lära hunden att ta ögonkontakt - så leker vi igen. Jag kan även lära min valp som kanske inte lärt sig det här med bithämning att vara varsam med sina tänder när vi leker.
Det är bara så coolt hur leken kan användas till både roligt och nyttigt.

Så alla ni som läser detta, ut och härja med era hundar, de kommer att börja se på er med andra ögon. det vill jag lova. Är de inte vana att leka med människor, ge inte upp innan ni börjat. Låt det ta lite tid, även hundarna behöver få tid på sig att vänja sig vid att husse/matte går bananas!
Skaffa lite roliga leksaker, hitta sånt som kan verka intressant och skoj för just din hund och retas gärna lite. Dra den i marken hit och dit och och när hunden börjar visa lite intresse, ta upp den och låt inte hunden få sätta tänderna i den, ännu. Retas lite till och när hunden verkligen vill ha den, lek med den tillsammans.
Så småningom kommer du att få en hund som hemskt gärna leker med leksaken och dig, och som kommer att se dig som den bästa lekkompisen.






tisdag 16 juli 2013

Snart är det dags!

Vi är mitt i sommaren och njuter fullt ut av den, speciellt med tanke på att vi haft en riktigt bra sommar så här långt med sol och värme. Jag sitter med höstens planering av kurser och annat och det ser ut att bli en riktigt rolig höst med många roliga aktiviteter. Tänker på vad som gör en kurs bra eller mindre bra.
Det är alltid minst två som kommer på en kurs: hunden och dess människa. Det innebär att det finns två olika individer som man bör tänka på och som skall ha det bra på kursen och trivas. Två individer som  har olika behov och som tänker olika.


Hundägaren vill ofta lära sig hur man tränar sin hund med målet att få en lydig hund som lyssnar och många människor är sociala och vill därmed även ha trevliga kurskamrater. Hundägaren har aktivt valt kursen och har därmed kontroll över saker och ting.
Hunden däremot har ingen större kontroll alls över saker och ting på en kurs. Hunden följer snällt med och undrar givetvis vad som skall hända. För en hund är det viktigt att ha överblick över en ny miljö, att få kolla in övriga hundar och människor och att få LUKTA. Genom att få en överblick och genom att få lukta i lugn och ro, ger hundägaren sin hund en stor möjlighet att bli trygg i den nya miljön. Trygghet är nyckeln till allt gott och det är en viktig trivselfaktor. Hundar är olika, vissa vill fram till andra hundar för att hälsa, andra vill inte det, utan vill kolla in på lämpligt avstånd först tills de är lugna och trygga. Det här med AVSTÅND är viktigt för hundarna och jag har skrivit om det förut, hur viktigt det är att hjälpa sin hund med rätt och lagom avstånd för att hunden skall kunna vara avslappnad i framför allt en ny miljö. Vad hunden också behöver på en kurs är VÄGLEDNING och hjälp av sin människa (hundägaren). Vi som håller i kopplet har ett stort ansvar att se till att ge hunden vägledning i rätt riktning och visa den vad vi vill att den skall göra i den givna situationen. Vägledning betyder att vi belönar hunden när den gör RÄTT dvs. att vara uppmärksam på sin hund och när kopplet är slakt, när hunden är tyst och när hunden ser hyfsat avslappnad ut BELÖNA den. Vägledning kan också vara att jag smackar på hunden (betyder - kom följ med mig, så går vi bort här istället). Följande scenario är inte ovanlig: hund och människa dyker upp på kursen, hunden hoppar ur bilen och är allmänt nyfiken och vet inte varför den är här.Den börjar nosa runt och är från början ganska lugn. Hundägaren glömmer bort att belöna detta och har fullt upp med sig själv och har ganska lite koll på vad hunden gör. Allteftersom hunden inte blir vare sig belönad för gott uppförande eller får vägledning om vad den skall göra stiger hundens upphetsning och den börjar flänga i kopplet, småskälla på de andra hundarna och nu vaknar hundägaren till. NEJ, SLUTA, är den vanliga kommentaren från hundägaren, men hunden lyssnar inte alls längre för nu har stressnivån stigit rejält.

Så här ser det ut på många kurser, och det finns fler frågor att besvara:
1.Vad lär sig hunden?
svar: Ingenting bra iallafall, kanske att när vi går på kurs skall man börja varje kurstillfälle med att flänga i kopplet och skälla på andra hundar.

2.Kan hundägaren göra det annorlunda?
svar: Ja, hundägaren kan börja med att själv vara förberedd när hon stiger ur bilen innan hunden tas ut. Därmed kan hon belöna hunden direkt när hunden fortfarande är hyfsat lugn och kopplet är slakt och hunden är tyst. Här ökar chansen att hunden lär sig någonting bra dvs. att när jag lugnt tittar på de andra hundarna får jag någonting bra från matte/husse, vilket ökar chanserna att hunden gör om det, och det blir en god vana.

Sedan har vi det här med hundens VÄLBEFINNANDE när vi är på kurs.
På mina kurser tjatar jag alltid om att HUNDEN SKALL HA DET BRA. Vad innebär det egentligen i praktiken?
Följande saker tycker jag är viktiga att tänka på när man är på kurs med sin hund för att man skall kunna säga att hunden har det bra:
- få tillräckligt med avstånd till andra hundar för att slippa morra/skälla ifrån
- få tillgång till vatten under träningen (missas ofta)
- få många, många möjligheter att bli belönad för bra saker (titta lugnt, vara tyst, kopplet slakt, utföra våra övningar bra mm.)
- slippa ett halsband som ger strypkänsla och höjer stressnivån rejält, framför allt på unga hundar och hundar som blir uppspelta på kurs (och vilka blir inte det ;)) Ett bekvämt sele är mycket mer behagligt för hunden och hjälper till att skapa ro i kroppen.
- Många pauser som hjälper hjärnan att fokusera bättre
- En TRYGG OCH lugn matte/husse som hjälper hunden med allt ovanstående.Som kan avläsa sin hund och hjälpa den att hitta lugnet och tryggheten.

Summan av kardemumman är att det är vår skyldighet att hjälpa våra hundar på kurs på bästa sätt. De har inte en aning om varför vi är där (inte i början) och vad som skall hända och vad som förväntas av dem.
Det är också vi som bör se till att ingen hund utsätts för en miljö som den hunden inte klarar av att hantera.
Vad innebär det i praktiken?
Ni har säkert sett det på kurser, när en hund som redan från början är alldeles för uppspelt, tvingas in bland andra hundar eller i trånga passager och till slut pallar hunden inte mer. Den säger ifrån genom att göra ett utfall där den skäller och kastar sig i kopplet mot det som är jobbigt, oftast en annan hund. Hundägaren och ibland även instruktören STRAFFAR då hunden genom att banna den och rycka i kopplet. Ibland går de även längre med att fysiskt tillfoga hunden smärta på olika sätt.
DETTA ÄR INTE ETISKT FÖRSVARBART och DETTA ÄR INTE HUNDTRÄNING!
Vi har ingen rätt att utsätta en hund för saker som den inte klarar av för att sedan straffa den.

Tyvärr händer sådana här saker på kurser runtom i landet hela tiden, men jag vill få er som läser att förstå att det är inte OKEJ att göra så.
Kursinstruktörer som tillåter sådana här saker på sina kurser, är inte kompetenta att hålla kurser tycker jag, och de borde ägna sig åt andra saker istället.


VÅRA HUNDAR ÄR VÅRA VÄNNER, eller hur? Våra vänner är vi rädda om och vi vill behandla dem på allra bästa sätt. Därför skall vi vara rädda om våra underbara hundar som snällt och glatt följer med oss på våra kurser. Vi skall se till att de lär sig bra saker och att de hamnar i sådana miljöer så att de klarar sina uppgifter på bästa sätt. Då får vi harmoniska hundar och även glada och stolta hussar/mattar:)

Lycka till med att hitta den rätta kursen för dig och din hund!


fredag 5 juli 2013

Vägen eller målet?

Jag har mött många hundägare genom åren, och många har kommit på våra kurser för att lära sina hundar vardagslydnad. Anledningen att gå en kurs med sin hund är skiftande, vissa går en kurs därför att grannen har sagt att det måste man. Andra vill gå en kurs för att lära sin hund komma på inkallning, gå fint i kopplet eller annat som hör vardagslydnaden till. Sedan är det de som bara vill gå en kurs tillsammans med sin hund, för att göra något roligt och utvecklande ihop. Vissa tycker det är jättekul att träna med sin hund, att lära sin hund olika saker och att lära sig själv hur man lär sin hund, och det spelar ingen roll vad man egentligen tränar på, jag själv hör till den kategorin.Sedan finns det andra som egentligen inte alls är så där roade av att träna hunden, men gör som kursinstruktören säger och gör sina hemuppgifter hyggligt. De slutar dock att träna sin hund när kursen är slut, eftersom motivationen inte riktigt  finns där. Sedan finns de som går en kurs med hunden, men som inte ens gör sina hemuppgifter eftersom de inte tycker att de har tid med det.
Gemensamt med nästan alla är att de vill få en hygglig vardagslydnad och en hund som lyssnar och gör som man ber den om.  De flesta vill också kunna ha sin hund lös, men tyvärr är det alltför få som kan ha det.
Önskemålet finns där, men hur kommer man dit?

Genom tid, engagemang och intresse. Det är inte svårare än så.

Genom att lägga ner lite tid på hunden varje dag, genom att leka och busa med den, genom att träna med den och lära den alla möjlig meningslösa trix eller meningsfulla saker, så kommer man att få en hund som både lyssnar och kommer när man kallar. En hund som inte bryr sig så mycket om att springa till andra människor eller hundar, eftersom allt det roliga finns hos husse eller matte.
Jag försöker träna med mina hundar en stund varje dag. Erkänner att jag inte lyckas alltid, men jag försöker.
Mina hundar älskar det helt hämningslöst.
Att få utföra några konster, att få hämta någon pryl, att få visa sig duktig och att få all min uppmärksamhet, att få klick och godis och att få leka med mig, det är helt enkelt hundarnas himmelrike på jorden.

Jag bryr mig inte alltid om vad vi tränar på, bara vi tränar på någonting. Ibland är vi hemskt seriösa och har en fin plan och jobbar efter den, ibland är det bara trix och trams. Målet är inte alltid det viktiga, utan det är vägen dit som är det viktigaste för mig.

På köpet får jag två hundar som lyssnar på i stort sett allt jag säger, som jag kan ha lös på våra promenader och som kommer när jag kallar.

Jag tror detta är hemligheten till en bra vardagslydnad. Att träna och utvecklas tillsammans med hundarna, att leka och busa runt som stollar och ha kul, det ger oerhört hörsamma och följsamma hundar.

Det är inte målet utan vägen dit som är värt att lägga ner tiden på. Resten får man på köpet:))