Nosework - såklart, där alla kan vara med!

Nosework(NW) eller K9 Nosework som det heter i USA, där det kommer ifrån, är på framfart i Sverige och resten av Skandinavien.

Redan när jag först hörde talas om det för snart ett år sedan bestämde jag mig för att detta var definitivt något jag ville lära mig och mina hundar. Jag utbildade mig i början av året till NW instruktör och har haft kurser i NW sedan i april. Som med allt annat som är nytt, får man göra som man lärt sig på utbildningen och samtidigt prova sig fram för att hitta smidiga lösningar och ha ett bra kursupplägg. För någon vecka sedan hade jag dessutom förmånen att få träffa Ron Gaunt i Göteborg, en av de som grundat sporten. Han höll ett tvådagars seminarium samt ett kvällsföredrag och det var verkligen intressant och lärorikt att höra honom och få ta del av hans gedigna kunskaper. 

Jag tänker dela med mig lite av det han förmedlade om NW för att väcka nyfikenhet och intresse för denna härliga hundsport.

Sporten har funnits sedan 2006 och grundades av tre proffs som jobbade med att utbilda sökhundar inom polis och tull, alltså söka narkotika och sprängämnen. Ron Gaunt är polis och har arbetat större delen av sitt liv med att utbilda hundar. 

Tanken med NW var att kunna erbjuda ett enkelt och roligt sätt att kunna aktivera sin hund på men också kunna tävla om man så vill. 

Det ska vara enkelt och roligt och alla hundar får vara med, oavsett ras, ålder, ev.handikapp och personlighet. Även hundar med olika problem är välkomna. I USA finns det många ”shelterhundar”(hundar som ingen vill ha, omplaceringshundar), betydligt fler än i Sverige, med diverse trauman med sig i bagaget, och många i USA som hållit på med sporten intygar att NW fungerat lite som terapi för hundarna. Hundar med olika handikapp kan göra ett fantastiskt jobb, så länge nosen är med. Den osäkra och blyga hunden får ett bättre självförtroende på kuppen och den överaktiva hunden får utlopp för sin överskottsenergi.

Rent praktiskt går sporten ut på att hunden ska leta efter, hitta och markera tre olika dofter i fyra olika miljöer. Dofterna i Sverige är Eucalyptus, Lagerblad och Lavendel. Miljöerna är inomhus, i behållare, utomhus samt utanpå fordon. Ganska likt hur narkotikahundar jobbar.

För de som vill tävla finns det tre klasser i olika svårighetsgrader, och i dagsläget har vi haft två tävlingar i Sverige.

Sporten är också helt befriad från all form av lydnadsträning, det handlar bara om doft, nos och problemlösning.

 

Ron delade med sig av många intressanta saker och tyckte att följande var viktigt:

- Keep it fun and simpel! Det ska alltid vara roligt för både hunden och människan.

- När hunden söker, får hunden utlopp för sina naturliga instinkter som att jaga, få använda sin nos och lösa problem. Ron menade också att vi inte lär hunden något egentligen, eftersom det handlar om hundens naturliga medfödda instinkter, att jaga och skaffa mat och att överleva. Det handlar mer om att få hunden att förstå hur vår lek fungerar.

- Hunden ska göra jobbet och vi ska tänka på att påverka hunden så lite som möjligt och att faktiskt lita på vår hund. Detta skapar starka band mellan oss och hunden. Ron pratade också om att det är viktigt i sökarbetet att hunden fungerar självständigt och inte är beroende av oss hela tiden. Den självständigheten som vi tar ifrån hunden genom att lära den att be om lov i många situationer, behöver nu ges tillbaka lite, för att få en självständigt sökande hund. Den tanken gillar jag skarpt eftersom jag tycker att alldeles för många hundar idag är alltför beroende av oss och inte kan lösa problem själva längre utan att hela tiden fråga oss om hjälp.

Kort och gott kan man säga att NW är en hundsport

- på hundens villkor

- där vi litar på hunden & lyssnar på hunden

- där hunden spelar huvudrollen

- där hundens naturligt medfödda instinkter blir belönade

- där vi jobbar som ett team tillsammans med hunden och vår relation förstärks

- och där vi alltid har roligt

 

På kursen med Ron delades vi in i två grupper, de som inte hade någon erfarenhet av NW och vi andra som tränat ett tag. Nybörjarna fick börja från början med lådsök med godis för att få ett riktigt bra sökmönster och uthållighet hos hunden, och vi andra fick ganska svåra doftsök, där våra hundar verkligen fick klura på vissa av sina uppgifter.

Det är framförallt två saker som jag fick med mig som viktiga lärdomar från kursen:

1- Lita alltid på din hund. Vid ett av söken markerade Pinpon inte en av doftgömmorna, och han är ganska vass på sina uppgifter. Det visade sig efteråt att just den var tom, alltså ingen doft fanns att markera. Ron var lite smårolig efteråt vid genomgången och sade att Pinpon ägnat ca 5 minuter åt att berätta för oss att det inte fanns någon doft att markera, så varför insisterade vi på det?

2 - Var inte rädd att ge den lite erfarna hunden riktigt svåra uppgifter ibland, och ge hunden gott om tid att lösa problemet. Hunden fixar det oftast och utvecklas verkligen på kuppen. Sista utomhussöket var riktigt svårt, med 3 doftgömmor på olika ställen ganska högt upp på ett staket. Det tog tid men Pinpon löste det, fast jag var lite tveksam från början, undrade om han skulle fixa det. Såklart han gjorde:)

Jag kommer fortsätta erbjuda kurser i NW, både för nybörjare och lite mera erfarna och hoppas kunna hålla en träningstävling till våren. Och får vi igång en träningsgrupp blir jag jätteglad.

Detta är en fantastisk hundsport och den kommer säkerligen att bli lika stor här i Sverige som i USA om några år. Jag gillar enkelheten, man behöver inte ge sig ut när vädret är dåligt, man behöver ingen sökbana eller andra attiraljer utan man kan träna precis var som helst, och man kan lägga träningen och sina ambitioner precis på den nivån som passar en själv.

 

Här är några hemsidor att kika in på, för dig som blir nyfiken:

Svenska Noswork Klubbens sida: www.snwk.se

National Association of Canine Scent Work:

www.nacsw.net

www.k9nosework.com

Kurs eller Enskild träning ?

Det är inte ovanligt att jag blir uppringd av en hundägare som säger så  här; vi har problem med vår hund och vi vill gå på en kurs, har du en kurs som passar oss?

Frågan kan tyckas vara relevant, men när jag frågar vad för problem de upplever med sin hund, är det ofta problem med hundmöten, stressrelaterade problem eller att hunden har svårt att vara tillsammans med andra hundar utan att skälla konstant och varva upp. 

Många hundägare med ovanstående problem kan intyga att kursen de gått på, med ibland upp till 10 - 20 andra deltagare, inte givit dem någonting, för pengarna. Hundens problem har ibland till och med blivit värre, typ "min hund skällde sig igenom hela kursen", eller "våra hundmöten blev värre efter kursens gång".

Mitt spontana råd till den som ringer blir nästan alltid samma. Strunta i kursen och boka in enskild träning istället. Där finns det helt andra möjligheter och tid till att fokusera på just era speciella behov,  för att kunna lägga upp en träningsplan som passar er på bästa sätt.

På en kurs är det oftast en instruktör/lärare på minst 6 deltagare (ibland många fler) som ska instruera, visa, kolla, och ge feedback till alla kursdeltagarna i tur och ordning. Det säger sig själv att tiden inte riktigt räcker till för att kunna analysera, stötta, göra upp en träningsplan och ge feedback, när problem som ovan redan finns.

Och om nu man ändå vill ge allt stöd till den enskilda deltagaren, så är risken överhängande att resterande deltagare, som har bra flyt, kommer i skymundan, och det är inte heller rätt.

En annan viktig sak som man inte heller får missa är att ställa sig frågan om hunden med stressproblem eller som har hundmötesproblem, klarar av miljön på kursen. Eller hunden som skäller konstant, därför att det är alltför mycket som hunden inte kan hantera. Klarar hunden inte av att vistas i den miljön, kommer det inte att ske någon inlärning i positiv riktning och då bör hunden få slippa. Det kan hända att hunden längre fram, efter lite träning, kan klara av att gå en kurs, och det kan vara ett bra mål att jobba emot, en morot som motiverar till träning och engagemang.

Alltför många hundar tvingas in i miljöer på olika kurser, miljöer som de helt enkelt inte klarar av, inte för att hundägaren vill illa, utan förmodligen pga okunskap. Här är det instruktörens skyldighet tycker jag att upplysa om att enskild träning är ett mycket bättre alternativ. Under årens lopp har jag plockat ut flera kursdeltagare ur mina kurser, när det inte har fungerat, och istället erbjudit dem enskild träning, men mycket bättre resultat. Och det har kommit hundägare till mig som har gått både en och flera kurser hos någon annan, utan att ha kommit tillrätta med sina problem, och det är både synd och onödigt.

Så, tänk till, innan du anmäler dig till en kurs. Är det rätt miljö för dig och din hund? Är du tveksam, låt bli. Sök rätt på en kursinstruktör eller hundpsykolog som använder belöningsbaserade träningsmetoder och boka in dig och hunden på enskild träning istället. 

Det blir både bättre och billigare i längden!

Är så glad...

Ikväll var vi ute sent pga värmen som håller oss mestadels inomhus på dagtid. När vi gått en bit och hundarna har nosat, kissat och sprungit av sig lite och lekt med bollen, bjuder jag på lite godissök.
De nosar, letar och äter sina godisar som de hittar.

Plötsligt smäller det av ett skott som låter som från ett gevär, ni vet ett pang med ett lite muller efter. Jag kollar direkt på Dina med tanke på hennes ljudrädsla, för att kunna koppla henne om hon blir rädd.

Till min stora förvåning - inte en reaktion!

Hon letar efter godis och reagerar överhuvudtaget inte alls. Alltså jag måste nypa mig i armen för Dina är en hund med en kraftig ljudrädsla. Hon sprang iväg i panik för snart två år sedan och var borta i 15 timmar efter att hon hört ljudet av smällare på ganska långt håll. Som varit så rädd för olika ljud att ljudet av en bildörr som smällde fick henne att börja dra hemåt och bli okontaktbar.
Ikväll var det dessutom mörkt och allting är läskigare än vanligt i mörker, för Dinas del.

Jag känner mig euforiskt glad för Dinas skull och får en idé. Jag ska fira med att hålla en kurs i höst för ljudrädda hundar. Och deras människor förstås. En kurs för att dela med mig av vad vi gjort för Dina och hennes träning och hur jag hanterat hennes rädsla.

Att en ljudrädd hund börjar älska ljudet av fyrverkerier och skott är ganska orealistiskt. Med en ljudrädd hund får man alltid ha olika strategier för att mildra och hantera olika situationer. Men det finns mycket att göra för ATT GÖRA SKILLNAD, och all skillnad betyder  bättre livskvalité för  hunden som är rädd. På kursen får vi sätta upp realistiska mål för varje hund för en lyckad träning.
Det är alltid kul med nya kurser och nya idéer, och tack härliga Dina för att du inspirerar mig:)

Det blir en kurs för alla er med ljudrädda hundar, med utrymme för spännande diskussioner, möjlighet att få inspiration  och givetvis praktisk träning med individuell träningsplan. 

        Vad säger ni om det?

Nytt år - nya tag!

Det är något spännande med att gå in i ett nytt år. Man har facit i hand på hur det förra året var, men vet inte riktigt vad som väntar på en. Det finns önskningar och längtan om något bättre och det känns på något sätt hoppfullt, så känns det i alla fall för mig.

Förra året var ett riktigt fint år, både privat och i arbetet. Privat kom vi iväg på fler härliga resor än jag kunde drömma om, huset och trädgården fick sig en upprustning och sonen flyttade hemifrån.
Hundharmoni hade också ett fint år. Förra året vid den här tiden höll jag en utbildning för blivande instruktörer med ett riktigt härligt gäng elever. Jag träffade många trevliga hundar och människor som gick våra kurser eller tränade enskilt under året. Jag själv fick äntligen gå färdigt Canis 1åriga klickertränarutbildning hos min härliga kollega Åsa. Både jag och mina hundar har utvecklats riktigt mycket och vi har blivit ännu tajtare tillsammans:)

Vad har det nya året att bjuda på, månne?

Det första roliga projektet blir att gå instruktörsutbildningen i den nya hundsporten K9 nosework, som har blivit väldigt populär i USA.
Eftersom jag brinner för det här med nosarbete i alla de former, ser jag verkligen fram emot att få hålla kurser i denna härliga hundsport, lite längre fram i vår.

Det andra häftiga projektet blir att få tillhöra Canisavdelning Skåne/Blekinge, tillsammans med mina fina kollegor Åsa Jakobsson och Sara Mäkitalo.
Det skall bli oerhört roligt och utvecklande och jag hoppas kunna nå ut till både klickernördar men också nybörjare som vill  träna hund med hjälp av klickerprincipen.

Jag håller precis på att planera sista delen av vårterminen och det är ett digert kursprogram som väntar 2014!
Det finns något för alla eller vad sägs om K9 Nosework, Bur & filtkurs, Apportering-grundkurs och Inkallningskurs. Allt inlärt med enbart klickerträning!
Allt finns inte på hemsidan ännu, men är på gång!

Jag har länge planerat att gå en agilitykurs med mina hundar, men den ena svårigheten efter den andra har gjort att vi fortfarande inte kommit iväg. Förhoppningsvis löser sig detta genom att jag hyr in en agilityinstruktör, som får komma och hålla en kurs hos oss på Hundharmoni. Det ser jag också fram emot, och hoppas vi får till det under vårterminen.
Och ett litet sommarläger vore kul...

Och en extra månad så att jag kan klämma in allt det roliga jag vill göra:)

Fina Bella när vi tränade på apporteringen...
(ljus över ditt minne)