Häromdagen läste jag en artikel som gjorde mig så himla glad. En artikel som handlar om modet och viljan att förändra inom ett område som sedan lång tid tillbaka har en kultur som inte många vågar ifrågasätta. Polisens arbete med att utbilda sina hundar.
Artikeln som är från 2011 tar upp hur en av finska polisens avdelningar som utbildar sökhundar jobbar idag och hur de jobbade tidigare. Vad jag förstår finns det inom polisen en lång kultur att utbilda sina hundar med inte så hundvänliga metoder. Chefen på avdelningen nämner bl. a elhalsband bland flera sätt att tala om för hunden att den inte gjort rätt, dvs uppvisat det önskade beteendet.
Chefen på avdelningen i artikeln verkar vara en fantastisk öppen och ödmjuk person som berättar hur det var tidigare när de använde straff och hur de kom i kontakt med bl a Bob Bailey och belöningsbaserad träning med bl a klicker.
Han berättar också om hur hundarna för att undvika straff ibland kunde fejka sitt beteende bara för att på det sätter undvika att bli straffade. Spårhunden som fortsatte med nosen i backen trots att han hade förlorat spåret, dvs undvek att lyfta huvudet för då skulle straffet komma. Hundar är smarta djur och såklart vill de undvika obehag, men det ger inte pålitliga beteenden som är viktigt i poliser arbete.
Efter att de började med belöningsbaserad träning har hundarnas resultat förbättrats med många procent och är i dagsläget såpass tillförlitligt att domarna i rätten inte längre ifrågasätter dem utan de håller i rättssak.
En annan grej de också jobbat mycket med är hundarnas stressnivåer. Genom att jobba mycket med lugn och ro-träning och byta belöning från leksak till godis har hundarnas stressnivåer minskat avsevärt och därmed har felprocenten ytterligare minskat och goda resultat ökat.
( Jag kommer ihåg när jag för många år sedan gick Turud Rugaas tränarutbildning och hon pratade om just höga stressnivåer och hur det påverkade hundens förmåga att tänka, fokusera och lösa problem på ett negativt sätt. Fast vissa envisades med att inte se det som stress utan som mycket motor och hög kamplust)
Artikeln gjorde mig verkligen jätteglad och visar på hur långt man kan komma när man kan se lite självkritiskt på sig själv och sin träning samtidigt som man är öppen och mottaglig för nya metoder. Man kan också se att genom att ha hundens välbefinnande i fokus så ökar också prestationen och pålitligheten i arbetet.
Som en ytterligare liten fundering: vad är det med finländarna som gör att de är öppna för många smarta, förnuftiga och utvecklande idéer?
Jag har läst flera andra artiklar om hur man i Finland kommit tillrätta med saker inom tex skola och problemet med hemlösa, som vi i Sverige fortfarande stångar våra pannor med.
Länge leve finländarna!!!😀
PS)
Bifogar länken till artikeln för er som vill läsa den i sin helhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar